Mahdunko maailmaas, sovinko sydämees?

Nyt olisi korkea aika aloittaa tämän projektin... eli kieli harjoittelua! Blogi kolmella kielellä (tai ainakin useimmiten)... en tiedä jos edes osaan kirjoittaa kahdella kotimaisella enää (no, enhän ole koskaan ollut mitenkään hyvä kirjoittamaan suomeksi)!
Tänään lähdin taas etelään kahden viikon Valamo oleskelun jälkeen. Olo on samalla haikea ja iloinen. Aina kun lähtee Valamon mäeltä alan odottaa seuraavaa matkaa. Sydän on aina jäänyt itä Suomeen jo ekan matkan jälkeen. Elämän asenne ja se erilainen ilo ja aitous mitä sieltä löytyy on erikoista ja lämmintä. Voisin asua sielläpäin pienessä pirtissä, mieluiten keskellä ei mitään!
Puhumattakaan maisemista... Sain taas tänään nähda yhden joka tulee olemaan mielessäni aina. :)
Niin, ja iloinen siitä että sain tavata vanhoja ystäviä ja löysin matkalla myöskin uusia ystäviä. Vaikka elämä on varsin hyvää kotona niin jollain tavalla synkkaa paremmin ihmisten kanssa täälläpäin maailmaa. No, ehkä kahden vuoden ja parin kuukauden kuluttua saan olla täälläpäin ainakin joitakin vuosia.
Joten toivottavasti sovin vanhojen ja uusien ystävien sydänmiin vaikka välissämme on joskus tuhansia kilometrejä.
Matkalla soi vanha Yölinnun levy jonka kuuntelin paljon kalastus reissujen ajomatkojen aikana. No jo, ja Journey. Kaupassakäynnin yhteyydessa tarttui vielä mukaan vanha Anna Erikssonin levy ja Hurriganes kokoelma. Jee, Suomi nostalgia (uudempaa ja vanhempaa)!
Kevät keli on mitä parhaimmillaan! Käytiin äidin kanssa kävelyllä ja syötiin (myös villisikaa VIHDOIN). Suunta oli jo sänkyä päin kun pikkuveli soitti ja tarvitsi 'örvelö kyytiää ;). Vauhtia riittää vaikka heräsin jo 4:30.

Ok, well, it's high time that I'll start working on this project... language practice! Blog in three languages (or at least mostly)... don't even know if I can't write in the two national languages (Finnish and Swedish) anymore (not that I was ever any good at writing in Finnish)!
Today I drove south after a two week stay at Valamo (New-Valaam monastery). My mind is both melancholy and happy. Always when leaving the Valamo hill I start waiting for the next trip. I've left my heart in eastern Finland ever since the first trip. The outlook on life and the particular joy and genuineness that exists there is special and so very warm. I could live there in a cozy house, preferably in the middle of nowhere!
Not to mention the views!!! Today I was blessed to see another one that will always be in my heart. :)
That, and I'm also so happy to be able to see my old friends and getting to know the new ones that I met on this trip. Even though life is very good at home, there is something about the people here. I guess it's one of those you can take the Finn out of Finland but you cannot take Finland out of the Finn. Well, maybe in two years and a few years I will get to be here for a few years. So hopefully, until then, I can fit in the hearts of both old and new friends even if at times there is thousands of miles between us.
On the trip back south I was playing an old CD by the dance band Yölintu, which was a band I listened to a lot when I drove to go fly fishing. Well, that and of course Journey! At the store I also picked up an old Anna Eriksson CD as well as a 'best of' Hurriganes. Finland nostalgia, both new and old!
Sping is about as good as it can be. Took a walk with mom and ate (FINALLY some wild boar). I was already headed for bed when my little brother called and needed a designated driver. I'm still at full speed even if I've been up since 4:30am.
(title is a song by Yölintu, Do I fit in your world, do I fit into your heart?)

Ja, så är det hög tid att påbörja det här projektet... språk praktik! En blog på tre språk (eller i alla fall för det mesta)... vet inte ens om jag kan skriva på de två inhemska mera (fast jag var aldrig något bra att skriva finska)!

Idag åkte jag söderut från Valamo efter en två veckors vistelse. Känner mig både ledsen och glad på samma gång. Alltid när man åker från Valamo backen börjar jag vänta på nästa resa. Mitt hjärta blev nog i östra Finland redan efter den första resan. Livs attityden och den annorlunda glädjen och äktheten som finns där är så annorlunda och varm. Där kunde jag bo i ett litet hus, helst i mitten av ingenting!

För att inte tala om vyerna... Fick idag se en igen som kommer att alltid finnas i mitt hjärta. :)

Ja, sedan är jag så glad att jag fick träffa gamla vänner och de nya som jag har lärt känna på resan. Fast livet är fint hemma så sync'ar det på ett annarlunda sätt här. Men om två år och några månader kanske vi flyttar hitåt på ett antal år. Så hoppeligen ryms jag i gamla och nya vänners hjärtan fast det ibland är tusentals kilometer mellan oss.

På resan tillbaka söderut lyssnade jag på en gammal Yölintu CD som jag lyssnade mycket på när jag körde och flug fiskade. Och så förstås Journey... Sen fastnade en gammal Anna Eriksson CD och en Hurriganes kollektion i butiken. Ahh, finsk nostalgi, både ny och gammal!

Våren är i full fart här och det är så fint i naturen. Gick på promenad med mamma och sen åt vi (ÄNTLIGEN fick jag vildsvin). Var just på väg och sova när lillabror ringde och behövde fylle chafför och det var ju tur att jag var still i full fart fast jag vaknade 4:30!